If you want to be happy, then be!

Jag lever, men jag har inget liv. Jag bor på jobbet känns det som. Jag hinner knappt komma därifrån innan jag ska dit igen. Vad är detta? jag har jobbat monsterveckor hela juli känns det som. (med monsterveckor menar jag att jag kan jobba 6 dagar, vara ledig 1 dag, sen jobba 6-7 dagar och vara ledig 1 dag osvosv) Det är några ynka dagar jag har varit ledig, men det känns då inte.. Nu är jag inne på min 5 dag, jag har två dagar, kanske tre dagar kvar att jobba innan jag blir ledig. en dag. kanske. Sen är det bara att jobba hela helgen igen. 

Hur fän tänkte jag när jag la mig tillgänglig varje jävla helg?

hur fän orkar jag?

och framförallt, Varför har jag inga problem med att åka och jobba dag in och dag ut? varför tycker jag helt plötsligt att det är helt ok och rätt roligt att åka och jobba för? jag som alltid har suckat och spytt galla över att jag måste jobba. Men nu klagar jag inte ens på dom tidiga mornarna..

Frågan är, börjar martina bli vuxen och klok? eller trivs jag bara så otroligt jäkla bra på jobbet? 
ja, undra kan man ju göra.

Nej nu ska jag sova, för vet ni? jag ska jobba imorgon. hähähähä

Men nu ser ni att jag lever iaf.


17 år och praktiserar på jobbet.
tänk om man visste att man skulle bli kvar där? haha